Den 15:e oktober är sista dagen för att ansökan till Sport Campus Sweden (SCS). Sport Campus har funnits i 14 år och har under de verksamma åren haft 450 elitidrottare som deltagit. SCS samarbetar med kommuner, specialidrottsförbund, högskolor, coacher, idrottsmedicinare, sponsorer vilket möjliggör en enklare vardag för dig som vill kombinera högskolestudier och elitsatsning.

Inför hösten har förbundet fyra idrottare i SCS, en av dessa är ju jutsu-talangen Fredrik Widgren som studerar byggproduktion på KTH.

– SCS har hjälpt mig att anpassa mina studier. Ibland har tentor eller andra uppgifter krockat med läger eller tävlingar, då har SCS tillsammans med KTH gett mig möjligheten att göra tentorna vid ett annat tillfälle. De ger mig även möjlighet att göra fystester samt givit mig tillgång till olika träningsanläggningar runt om i Stockholm. SCS ger mig en trygghet kring mina studier, jag vet att de finns där om något skulle hända, berättar Fredrik för budokampsport.se

Nya deltagare i år är Anna Strandberg, Vendela von Fluck och Otabek Ergashev. Otabek studerar byggteknik KTH och han är nyfiken på samarbetet.

– Sargon, min tränare hade fått information om SCS och att man kunde få hjälp med ett och annat. Då rådde han mig att ansöka, vilket jag gjorde, berättar Otabek för budokamsport.se

För att kunna ansöka till SCS behöver du komma in på något av dina högskoleval och dina idrottsliga meriter kommer bedömas av Sport Campus Swedens idrottsliga råd.

Högskolor som är anknutna till SCS
Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)
Stockholms universitet (SU)
Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH)
Södertörns högskola (SH)
Handelshögskolan (HHS)
Karolinska Institutet (KI).

Du kan läsa mer om projektet här.
Ansök till SCS här.

Text: Annie Bondefelt
Foto: Jonathan Broberg

Tävling för barn och ungdomar är en relativt het potatis i den dagliga idrottsdebatten. Och även inom Svenska Budo & Kampsportsförbundet blåser förändringens vind.

Och det är lite västliga vindar som sveper in. I Göteborg finns Pilo Stylin som är SB&K:s nye projektansvarige gällande utveckling av tävlingsformer för barn och ungdomar.

Han menar att idrotten står inför stora förändringar, och det kan också komma att gälla SB&K:s idrotter.
– Vi ser idag att barn och ungdomar generellt flyr idrotten till förmån för andra aktiviteter. Idrotten upplevs inte som lika attraktivt längre. I de studier som gjorts bland barn och unga lyfts tävlingsmomentet fram som ett av de centrala problemen. Därför måste vi kika på det

Pilo hänvisar vidare till barnkonventionen och till RF:s anvisning om tävling för barn och ungdomar.
– I barnkonventionen är det väldigt tydligt så att barnets bästa alltid ska sättas i första rummet. Och detta kommer också upp igen i RF:s anvisningar.

Tycker du inte att vi gör det då?
– Jo, det gör vi på det stora hela. Men vi vet också att det finns föreningar som skickar barn och ungdomar att tävla i fullkontakt utomlands, trots att regelverket som finns här i Sverige inte hade godkänt detta. Jag menar att de föreningarna faktiskt kan ligga till grund för en uteslutning i förbundet, om de inte slutar med detta.
– Men annars är vårt förbund ganska unikt skulle jag vilja säga, eftersom det är så få av medlemmarna som faktiskt tävlar. De allra flesta tränar bara våra idrotter, och det gäller i högsta grad även våra yngre medlemmar.

Hur kommer den här processen för dig i ditt arbete att se ut?
– Allt idrottande i Sverige styrs till viss del redan, så klart. Vad jag avser göra är att kika på hur tävling utförs inom våra idrotter och se över hur vi skulle kunna eventuellt justera detta till att bli absolut bäst för barnens bästa. För min del handlar idrott om att ha roligt, och vi behöver se till att barnen verkligen har kul hos oss när de är igång och tävlar. Så jag kommer samla intryck under hösten och försöka presentera något konkret förslag i början av nästa år, så är det väl sagt.
– Sedan får jag väl hoppas att arbetet inte upphör där, utan att vi fortsätter att hitta nya vägar efter det för att barn- och ungdomsanpassa tävlingsformerna utefter de behov som finns.

Text och foto: Jonathan Broberg